Hotlandskapet förändras snabbt. Angreppen blir mer sofistikerade, identiteten har blivit en
central måltavla och AI tar en allt större plats på båda sidor av säkerhetsarbetet. När Wise
IT samlade sitt nätverk för att prata cybersäkerhet 2026 var frågan därför större än vilka
verktyg organisationer behöver. Den handlade om hur vi behöver tänka när själva
spelplanen förändras.
Det är lätt att tro att framtidens cyberhot alltid handlar om det senaste. En ny teknik, en ny
sårbarhet eller ännu ett avancerat angrepp. Men när Magnus Järnhandske föreläste på Wise IT
nätverksträff blev det tydligt att en stor del av dagens hotbild fortfarande bygger på betydligt
enklare metoder.
Automatiserade attacker och lösenordsbaserade angrepp är fortfarande vanliga. Samtidigt har
attacklandskapet förändrats i takt med att organisationernas digitala miljöer förändrats. När
verksamheter flyttade till molnet blev identiteten en nyckel till allt fler resurser. När beroendet av
externa tjänster ökade växte samtidigt riskerna i leverantörskedjan.
Det innebär att säkerhetsarbetet inte längre kan utgå från en statisk bild av var hoten finns. Det
måste följa hur verksamheten faktiskt ser ut.
Från volym till sofistikering
Den klassiska bilden av cyberattacken som ett stort antal automatiserade försök finns
fortfarande kvar. Skillnaden är att den kompletteras av angrepp som är mer precisa, mer
anpassningsbara och i allt högre grad drivs av AI.
Magnus beskrev hur utvecklingen går mot en punkt där sofistikeringen i attackerna kan växa
snabbare än själva volymen. Det förändrar också förutsättningarna för försvaret. När angriparen
kan automatisera mer avancerade delar av arbetet räcker det inte att samla på sig fler larm.
Organisationen behöver kunna förstå vad som faktiskt händer och agera innan en incident
hinner växa.
Att ha en säkerhetslösning är därför inte samma sak som att veta vad den faktiskt klarar. Magnus
rekommendation är konkret: använd den data som redan finns, mät responstider, utvärdera
automatisering och följ upp hur väl säkerhetsfunktionerna fungerar i praktiken.
När AI blir en del av organisationen
Samtidigt sker en annan förändring. AI går från att vara ett verktyg som människor använder till
att i allt större utsträckning kunna agera på egen hand.
AI-agenter kan få tillgång till information, fatta beslut och utföra uppgifter i olika arbetsflöden.
Det öppnar stora möjligheter, men skapar också en ny säkerhetsfråga: vad händer när en AI-agent får samma typ av tillgång till organisationens system som en människa?
På nätverksträffen återkom därför flera principer som blir viktiga när organisationer börjar
använda AI-agenter. En agent behöver en egen identitet och tydlig kontext. Det måste gå att
spåra vad den gör, vilka rättigheter den har och vem som ytterst ansvarar för dess agerande.
Principen om least privilege blir central. En AI-agent ska inte ha mer åtkomst än vad uppgiften
kräver. Och precis som en människa behöver testas innan den får ett ansvar, behöver AI-agenter
granskas innan de släpps in i verksamhetens arbetsflöden.
Människan är fortfarande en del av säkerheten
Det betyder inte att människan försvinner ur ekvationen. Tvärtom.
AI kan snabbt analysera stora mängder information och identifiera mönster som hade varit svåra
för en människa att upptäcka. Men när beslut får konsekvenser för verksamheten krävs
fortfarande förståelse för sammanhanget.
Det är därför human-in-the-loop blir en viktig princip när AI används i säkerhetsarbete. Kritiska
beslut behöver kunna granskas och, där det behövs, godkännas av en människa. Samtidigt
måste AI-lösningar säkerhetstestas på samma sätt som andra delar av den digitala
infrastrukturen.
Utvecklingen handlar alltså inte om att välja mellan människa och maskin. Den handlar om att
förstå vad de är bäst lämpade att göra och bygga säkerhetsarbetet därefter.
Säkerhet måste närmare verksamheten
En annan tydlig förflyttning är att säkerhet i allt högre grad behöver bli en del av den löpande
utvecklingen, snarare än något som kontrolleras vid enstaka tillfällen.
AI gör det möjligt att testa och utvärdera betydligt oftare. I stället för säkerhetstester med långa
intervall kan säkerheten flytta närmare releasecykeln och bli en kontinuerlig del av
utvecklingsarbetet.
Säkerhet är inte ett projekt som blir färdigt. Den behöver utvecklas i takt med tekniken,
verksamheten och hotbilden. Det gäller också själva säkerhetsarkitekturen. En molnbaserad
verksamhet, en hybridorganisation och en SaaS-tung miljö har olika förutsättningar och behöver
därför anpassa sina säkerhetsprinciper efter sin egen verklighet.
Att ligga steget före kräver mer än nya verktyg
Det kanske viktigaste medskicket från nätverksträffen var därför inte ett specifikt verktyg eller en
enskild teknik. Det var behovet av att hela tiden röra sig framåt.
Hotbilden förändras. Organisationerna förändras. Tekniken förändras. Då måste också
säkerhetsarbetet göra det.
För CIO och IT-ledare handlar frågan därför lika mycket om kompetens och arbetssätt som om
teknik. Vilken kompetens behöver vi när AI blir en del av våra arbetsflöden? Vilka beslut kan
automatiseras och vilka behöver mänsklig kontroll? Vet vi vad våra säkerhetslösningar faktiskt
klarar?
Det är i det gapet framtidens cybersäkerhet formas. Mellan teknik och människa. Mellan dagens
arbetssätt och morgondagens hotbild. Mellan den kompetens organisationen har idag och den
den behöver för nästa steg.
Rethinking today. Reshaping tomorrow.
För cybersäkerhet är inte en slutdestination. Det är en ständig förflyttning framåt
