Det är lätt att fastna i tanken att bättre cybersäkerhet kräver fler verktyg och större investeringar. Men under Wise IT’s senaste seminarium blev en annan fråga central: hur säkerställer vi att resurserna som läggs på säkerhet faktiskt minskar riskerna?
Magnus Järnhandske tog vid där det förra seminariet slutade. Då handlade samtalet om en hotbild där AI bidrar till snabbare och mer sofistikerade angrepp (läs sammanfattning från första tillfället här(länk)). Den här gången flyttades fokus till organisationernas förmåga att möta utvecklingen.
Börja med risken, inte ramverket
Många organisationer använder etablerade ramverk som NIST CSF och ISO 27001 för att strukturera sitt säkerhetsarbete. De ger en viktig grund, men enligt Järnhandske finns en risk när ramverken blir ett mål i sig snarare än ett stöd för bättre beslut.
En certifiering innebär inte automatiskt att hela organisationen är skyddad. Verksamheter har olika tekniska miljöer och exponeras för olika risker. Därför behöver säkerhetsarbetet utgå från den egna verkligheten.
Vilka system är mest kritiska? Var finns de största sårbarheterna? Vad skulle ett avbrott innebära? Och vilka investeringar ger störst riskreduktion i förhållande till kostnaden?
När de frågorna styr prioriteringarna blir säkerhetsarbetet verkligt strategiskt.
Identiteten har blivit en av de viktigaste försvarslinjerna
En av seminariets tydligaste rekommendationer var att prioritera identitetssäkerhet.
När allt fler verksamheter arbetar i molnbaserade miljöer har användarnas identiteter blivit centrala måltavlor. Angripare försöker komma över lösenord, sessioner, cookies och andra uppgifter som kan ge åtkomst till organisationens system.
Magnus lyfte fram stark autentisering som en betydelsefull säkerhetsåtgärd. Särskilt lösenordsfria lösningar med fysiska säkerhetsnycklar kan göra det avsevärt svårare för angripare att ta sig in.
Men det handlar också om att använda befintliga skydd på rätt sätt. En välkonfigurerad säkerhetsmiljö kan ge ett starkt grundskydd, medan felaktiga inställningar och alltför omfattande behörigheter lämnar onödiga öppningar.
Innan organisationen investerar i nästa avancerade lösning behöver den säkerställa att grunden fungerar.
AI skapar nya möjligheter och nya risker
AI förändrar både hur cyberattacker genomförs och hur organisationer arbetar, fattar beslut och hanterar information.
Under seminariet lyfte Magnus särskilt fram riskerna med AI-agenter som får tillgång till interna system och data. När en AI-lösning kan agera självständigt uppstår frågor om behörigheter, ansvar och kontroll. Vem ansvarar om en AI-agent fattar ett felaktigt beslut? Vilken information ska den få läsa? Och hur begränsar man konsekvenserna om något går fel?
Enligt Magnus behöver organisationer betrakta AI-agenter som nya aktörer i sina digitala arbetsflöden. De behöver tydliga uppgifter, begränsade rättigheter och tekniska skydd som förhindrar onödig åtkomst.
Samtidigt synliggör AI problem som många organisationer redan har. Bristande dataklassning, otydliga ägarskap och alltför generösa behörigheter blir mer kännbara när tekniken kan bearbeta information i stor skala.
Att införa AI säkert handlar därför lika mycket om ordning och ansvar som om teknik.
Motståndskraft byggs över tid
En viktig del av seminariet handlade om skillnaden mellan att förebygga en attack och att kunna hantera den när den inträffar.
Grundläggande säkerhetsarbete som patchning, sårbarhetshantering, segmentering och identitetsskydd minskar risken för intrång. Men inget förebyggande skydd är fullständigt. När en attack passerar de första försvarslinjerna blir förmågan att upptäcka, agera och återställa verksamheten avgörande.
Det är också här kostnaderna ofta ökar. Avancerad övervakning, analys och respons kräver både teknik och kompetens. Därför är det viktigt att arbeta systematiskt med förebyggande åtgärder som kan minska behovet av mer resurskrävande insatser.
Magnus presenterade en praktisk utgångspunkt: kartlägg IT-miljön, identifiera de fem viktigaste säkerhetskontrollerna och se till att de implementeras och följs upp.
Konsekvent genomförande är ofta det som gör störst skillnad.
Framtidens säkerhetsarbete kräver snabbare beslut
En återkommande insikt var att säkerhetsarbetet behöver utvecklas i samma takt som hotbilden. Traditionella årscykler för budget, granskning och planering riskerar att bli för långsamma när nya sårbarheter och tekniska möjligheter uppstår kontinuerligt. Magnus förespråkade därför ett mer iterativt arbetssätt där säkerhetsfynd hanteras löpande, på liknande sätt som utvecklingsarbete.
För CIO och IT-ledare innebär det att cybersäkerhet behöver vara en levande del av verksamhetsstyrningen. Det kräver förståelse för den egna riskbilden, tydliga prioriteringar och rätt kompetens för att omsätta besluten i handling.
I slutändan avgörs organisationens motståndskraft av hur väl människor, teknik och arbetssätt fungerar tillsammans.
Det är här nästa steg i cybersäkerhetsarbetet börjar. I förmågan att stänga gapet mellan att känna till riskerna och att faktiskt kunna hantera dem.
