Vad händer när vi undviker det som behöver sägas?
Vi har blivit väldigt bra på att vara professionella, lyhörda och schyssta. Så bra att vi ibland undviker precis det som egentligen behöver sägas. Det märks sällan i strategier eller policys men det märks i våra möten.
Det där mötet där alla ser samma sak, men där ingen riktigt vill vara först med att säga det rakt ut. Så vi rundar lite och går vidare med en gemensam känsla av att något fortfarande inte riktigt blev sagt.
Eller feedbacksamtalet där man säger “du är på en bra resa”, och båda i rummet vet att det egentligen betyder något annat, men ingen vill ta steget fullt ut och tydliggöra vad. Vi har blivit skickliga på ett gemensamt språk som hjälper oss att undvika tydlighet.
“Vi följer upp i nästa samtal” är en annan klassiker. Det låter som framdrift, men är ibland bara ett uppskjutet samtal i en snygg förpackning.
Ett gemensamt språk för att slippa tydlighet
Och någonstans mellan alla dessa små undvikanden händer något större. Otydligheten växer och då börjar också förtroendet för oss sakta naggas i kanten. Inte över en natt men tillräckligt för att vi till slut inte riktigt vet var vi har varandra.
Samtidigt har vi kanske också blivit lite för rädda för det som faktiskt bygger oss och gör oss starkare. De perioder som varit mest intensiva, osäkra och röriga är ofta de man minns starkast och som kanske också var mest värdefulla, för att man växte i dem. Man lärde sig snabbare, blev skarpare och insåg att man klarar mer än man trodde. Ofta blev också teamet mer sammansvetsat, just för att man behövde lösa saker tillsammans, på riktigt.
Det vi undviker är ofta det som utvecklar oss
Det är lite paradoxalt. Vi vill gärna ha ett arbetsliv där allt flyter på. Men det vi faktiskt utvecklas av är när det inte gör det. Karaktär byggs sällan i det bekväma. Den byggs i situationer där du behöver säga det du egentligen menar, stå kvar i något som är jobbigt, eller ta beslut som inte är helt bekväma i stunden. Det är inte hårdhet, det är tydlighet.
Några saker att ta med sig
- Säg det du egentligen menar tidigare än du känner dig redo för. Det behöver inte vara perfekt formulerat!
- Testa ibland om du är tydlig eller bara trevlig. Om du tar bort alla mjuka formuleringar, vad är det du faktiskt säger då?
- Och om något känns otydligt i ett möte, våga sätta ord på det. Inte som konflikt, utan som riktning. “Jag tror vi menar lite olika här” är ofta mer värdefullt än ännu ett varv med samma diskussion.
För tydlighet är sällan motsatsen till omtanke, det är ofta det som gör att vi faktiskt kan lita på varandra.
