Kompetensutveckling står högt på agendan i många organisationer. Men när ambition ska bli handling uppstår utmaningar. Closing the Gap Report 2026 visar att många företag planerar för framtida kompetensbehov utan en formaliserad plan, samtidigt som tidsbrist är det största hindret för att faktiskt genomföra kompetensutveckling.
Att veta vilken kompetens verksamheten behöver framåt är en sak. Att skapa strukturer för att utveckla den är en annan.
I Closing the Gap Report 2026, genomförd av Novus på uppdrag av Wise, framträder en bild av svenska företag som på många håll har börjat arbeta med sina framtida kompetensbehov, men där arbetet fortfarande ofta saknar en långsiktig och formaliserad struktur.
30 procent uppger att de planerar för framtida kompetensbehov men ännu inte har tagit fram en formaliserad plan. Samtidigt arbetar 22 procent främst reaktivt när behov uppstår och 19 procent genom återkommande kortsiktiga initiativ på individ eller teamnivå. Endast 13 procent uppger att de har en långsiktig och formaliserad kompetensplan.
Resultaten pekar på ett tydligt glapp mellan att se behovet av kompetensplanering och att ha etablerat strukturer för hur arbetet ska bedrivas över tid.
Kompetensplanering finns på agendan men är sällan långsiktig
Att tre av tio företag arbetar med planering utan att ännu ha en formaliserad plan är rapportens vanligaste svar. Bland företag med 50 till 249 anställda är andelen högre, 35 procent.
Samtidigt skiljer sig större företag från övriga. Bland företag med minst 250 anställda uppger 19 procent att de har en långsiktig och formaliserad kompetensplan, jämfört med 13 procent totalt.
Det är också värt att sätta resultaten i relation till den tidigare delen av undersökningen. Där svarar 81 procent att kompetensförsörjning behandlas som en affärsstrategisk fråga i företaget.
Kompetensfrågan har alltså en tydlig strategisk betydelse i många organisationer. Men resultaten kring själva planeringen visar samtidigt att det formaliserade och långsiktiga arbetet inte är lika utbrett.
Tidsbrist är det största hindret för kompetensutveckling
Planering är bara en del av utmaningen. Rapporten undersöker också vad som gör det svårt att gå från ambitioner och planer till genomförda insatser inom kompetensutveckling och lärande.
Här sticker ett hinder tydligt ut. 49 procent anger brist på tid i det dagliga arbetet.
29 procent lyfter begränsade ekonomiska resurser, medan 16 procent anger brist på personer med kompetens att leda och genomföra utbildningsinsatser. Otydligt ägarskap och ansvar anges av 13 procent.
Det innebär att utmaningen inte enbart handlar om att identifiera vilka kompetenser som behövs. För många organisationer handlar den också om att skapa utrymme för utveckling när det dagliga arbetet samtidigt ska hinnas med.
Nästan hälften utvecklar soft skills i det dagliga arbetet
När företagen får beskriva hur de arbetar med att utveckla så kallade soft skills, exempelvis samarbetsförmåga, omdöme, anpassningsförmåga och lärförmåga, är lärande i vardagen vanligast.
45 procent uppger att dessa förmågor främst utvecklas genom praktiskt arbete och lärande i det dagliga arbetet. 20 procent har ett strukturerat och formaliserat arbetssätt som inkluderar utbildningar, medan 23 procent saknar ett uttalat tillvägagångssätt för hur soft skills ska utvecklas.
Resultatet visar att en stor del av kompetensutvecklingen sker i själva arbetet, snarare än genom formella utbildningsinsatser. Samtidigt saknar nästan vart fjärde företag ett uttalat arbetssätt för utvecklingen av dessa förmågor.
Företagen upplever stor förmåga att kombinera olika kompetenser
På ett område ger rapporten en tydligt annorlunda bild. Trots utmaningarna kring planering och kompetensutveckling upplever en stor majoritet att organisationen kan mobilisera den kompetens som redan finns.
83 procent svarar att företaget i hög utsträckning kan kombinera olika kompetenser över team, funktions eller rollgränser när verksamheten kräver det. 14 procent upplever inte att de har den förmågan i särskilt hög utsträckning eller alls.
Det tyder på att många organisationer upplever en flexibilitet i hur befintlig kompetens kan användas, även när de mer långsiktiga strukturerna för kompetensplanering och utveckling inte är fullt etablerade.
Från ambition till struktur
Sammantaget visar resultaten en organisationell utmaning. Många företag planerar för framtida kompetensbehov och upplever att de kan kombinera kompetenser när verksamheten kräver det. Samtidigt är långsiktiga, formaliserade kompetensplaner relativt ovanliga och tidsbrist är ett tydligt hinder för att genomföra kompetensutveckling.
Frågan blir därför inte bara vilken kompetens organisationen behöver, utan också hur lärande och kompetensutveckling får en tydlig plats i verksamheten över tid.
Closing the Gap Report 2026 visar att 30 procent befinner sig någonstans mellan ambition och formaliserad plan. För företag som vill arbeta mer långsiktigt med sin kompetensförsörjning blir nästa steg att skapa strukturer som gör att planering också kan omsättas i praktiken.
